Vi samlades en halvtimme innan utsatt starttid, alla verkade peppade och på gott humör. Vinden var väldigt svag och ett strålande väder. 08.34 bar det av vi rullade i gemensam trupp ur Motala med hjälp av dragande motorcyklar...efter några minuter så drogs farten upp och resan var igång, först verkade folk villiga att hjälpa till att dra men när vi närmade oss Vadstena så var det endast vår grupp som hjälptes åt. Väl inne i Vadstena så har det inträffat en olycka där personen som har kraschat var medvetslös, som tur var så fanns det folk som hjälpte honom..usch sånt är hemskt. Vi rullade vidare ner mot Borghamn i ett ganska behagligt tempo, när vi närmade oss Omberg så bad jag alla att slänga i lägre växlar och trampa ur benen lite...allt för att få bort eventuell syra som bildats.
Här började en rejäl klättring och här sprängdes vår grupp, Michael och John släppte i den tunga backen....Krister och jag stod på bra över Omberg och kl 9.58 var vi i Stocklycke. När vi väl kom ner på "den stora vägen" igen så hade vinden tilltagit och det var riktigt segt till Ödeshög.
Nu visste jag att det började en rejäl kuperad del av banan och dessutom var det rejäl motvind. Här växeldrog vi, snart vart vi uppåkta av några snabba stockholmare tillhörande Fredrikhof, vi slog följe med dem i någon mil. Men här kände jag att benen blev stumma av den alldeles för ojämna farten då vi hjälptes åt att växeldra. De stannade i kontrollen efter 7,5 mil och vi bestämde oss för att fortsätta. Efter ett par km kom den stora Maifgruppen ifatt oss och vi hackade på här..nu gick det undan, man fick stå på för att hänga med. Allt gick bra och vi var snart i Rök, där vi fyllde på flaskorna och jag passade på att skruva åt en skruv som var lös på mina skor, vi hamnade lite efter den stora gruppen men vi var snart ifatt igen...
Nu splittrades gruppen en del hann iväg och en del tappade av...när vi Skänninge så var vi nog inte mer än 6-10 personer kvar i den gruppen som vi anslöt till var säkert 30-40 personer. Härifrån var det rejält tungt och det gick med pannbenet fram till mål där vi kunde konstatera att vi hade kört 15 mil på 4.36
Inte så illa en helt vanlig söndag :=)
/Mathias

Igår när jag passerade torget i bussen på väg hem så såg jag att de hade fått upp nummerlappstältet för vätternrundan/halvvättern/tjejvättern.

Känslan att det snart är dags gjorde sig påmind. Jag har ju länge varit osäker på hur hårt jag ska kunna gå på i halvvättern pga mitt knä, men efter att ha testat det ganska hårt i helgen då jag körde 11 mil på lördagen och 9 mil på söndagen så får jag nog säga att jag kan köra hyfsat fort.

Det som skiljer mig från förra året är min styrka i låren, däremot har jag tagit ett par kliv fram vad det gäller min kondition. Jag konstaterade detta ganska fort när jag körde stora delar av halvvätternrundan i lördags och klättrade uppför ombergsbackarna. Hade jag gjort detta för ett år sedan så hade benen varit riktigt syrastumma, min nu så verkar det som jag kan transportera bort mjölksyran betydligt fortare. Jag skickar med en bild på stigningen från min gps....tyvärr så la batteriet av så hela passet finns inte med.